systra mi



igår ringde min fd bästa vän. om man kan ge nån det epitetet.
en gång var vi ler å långhalm, som systrar. i 13 år.
sen blev den där konstiga obalansen för tydlig, den rubbade dynamiken oss emellan tog kål på relationen som den var.

det var ca tre år sen.

sen dess hörs vi ibland på msn.
vi möts varje år på första maj utan att stämma träff innan.


igår ringde hon, full å hade glömt hur andra versen på grimasch om morgonen börjar.
vi sjöng versen i varsin telefon, sitället för sittande på nån parkbänk/gunga/trottoarkant å sjunga som vi alltid gjort.
i 13 år.

vi sa att vi ska ses. öla. sjunga. nån dag. snart.

jag saknar henne.

men fan. hon framkallar 15åringens osäkerhet i mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback